Nationaldagstalet 2008
av Anders Mellberg

Vänner,

Jag vill börja med att hälsa er välkomna till den svenska sommaren – för nu börjar den på allvar ….

Den här platsen är speciell för mig – och säkert för många av er andra. Jag närmar mig ju den ålder då man har upplevt en hel del – men samtidigt måste anstränga sig för att komma ihåg något.

Vättaberget och Liden väcker i alla fall många minnen hos mig, minnen från en lycklig barndom - att vara Petterssons pojk var bra och minnen från en värld som har förändrats snabbt och ganska drastiskt.

Tidens gång går ju inte att stoppa, ens om vi skulle vilja….

För bara 20 år sedan – då en del av er inte ens var födda - hade säkert ingen av oss hört talas om Internet. Det stora miljöhotet på den tiden ansågs enligt vissa experter vara en nedisning av polerna, vilket skulle förvandla stora delar av världen till arktiskt tundra.

Berlinmuren och Sovjetunionen fanns fortfarande och det kalla kriget mellan världens två stormakter kastade en hotande skugga över hela världen.

Vilka är våra bestående värden?

Förändringarna i vår tid  sker allt snabbare, blir allt fler och allt större.

Man kan givetvis fråga sig, om det över huvud taget finns några bestående värden att samlas kring.

Det gör det, som väl är.

– och det beror på att vi människor i grunden inte har förändrats särskilt mycket under årtusendena. Vi har samma grundläggande behov som våra förfäder. Behovet av livsnöd-vändiga materiella resurser och av trygghet, frihet och gemenskap.

Vi vet, att de här behoven inte självklart uppfylls överallt i världen, och att de förutsättningar som de kräver inte kan tas för givna.

- fred är en förutsättning.

- rättvisa ytterligare en.

- demokrati en tredje.

Tacksamhet

Mot den bakgrunden tänker jag med tacksamhet på det liv jag har kunnat leva på grund av att jag fötts i Sverige – i ett land där dessa grundläggande värden är självklara och inte måste försvaras med fara för livet.

Känslan av tacksamhet blir givetvis särskilt stark när man befinner sig på en plats som Liden, där naturen dessutom har varit ovanligt generös. Närmare drömmen om en idyll kan man nog inte komma. Men inte ens här har det goda livet alltid kunnat tas för givet…

 

För det har varit hårda tider

Under storlockouten i början av 20-talet drabbades många familjer i trakten av plötslig fattigdom. Levebrödet försvann över en natt. Många gav sig iväg till Amerika, vilket på den tiden innebar en resa med stora risker. Amerika blev drömlandet, där de värden vi talat om  trygghet, frihet och gemenskap skyddades och där generationer av invandrare som flytt undan

svält, politiskt förtryck och religiös förföljelse kunnat skapa sig ett gott liv i ett land där de var välkomna. Den här bygden och andra ställen runt om i Sverige blev landet man tvingades lämna, hembygden som i generationer skulle leva kvar i minnen och berättelser långt borta i Nya Världen.

Drömlandet i dag?

Idag är det annorlunda. För miljoner människor runt om i världen är Sverige det avlägset skimrande drömlandet. Varje år tar många människor stora risker för att komma hit. Liden och bygden runt omkring har blivit en inflyttningsort- en del kommer hit av att man har djupa band med bygden och andra för att de just här har funnit den rätta partnern att dela livet med.

En del kommer för att de söker en ny livsform eller för att närheten till mäktiga skogen och älven har en stark dragningskraft på dem.

Vill vi dela med oss av dessa värden

De värden som ger livet kvalitet och mening tar många av oss svenskar som självklara. Vi har vuxit upp med dem. Vi har njutit frukterna av dem. Är vi beredda att dela med oss?

Den dagen vi svarar nej på den frågan, är just dessa värden i fara. För mig är den svenska flaggan en symbol för demokrati och rättvisa – för det goda samhället där människor ges möjlighet att forma sina liv efter sina egna förutsättningar.

Jag kan inte tänka mig vår flagga som en symbol för krafter som vill: 

- utestänga,

- utesluta och

- utlämna

dvs krafter som motverkar de värden som ger oss ett gott liv här och nu.

Att trivas här och nu

Vi firar idag vår Nationaldag, i vår stolta och sköna Linden bygd - hela Sveriges pärla. Här blandas sten,vatten skog och grönska i lagom proportioner. "Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om Du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna" så heter det i en av våra folkkära sommarsånger, som vi med sådan glädje sjunger så här i sommarens vackraste tid.

Jag har ofta funderat över vad det är som gör att man trivs särskilt bra på vissa platser. Vad innebär det egentligen att trivas?

Olika personer kan förmodligen ge väldigt olika svar på den frågan, men för min personliga del innebär trivsel att jag inte just då kan tänka mig att vara någon annanstans.

Rastlösheten och längtan bort försvinner plötsligt. Den intensiva känslan av ”här och nu” tar över - och plötsligt känns livet liksom magiskt. Den känslan har jag just nu, och jag tror att jag delar den med många av er.

I det sinnestillståndet vill jag nu utbringa ett fyrfaldigt leve :

-för vårt land,

-för vårt Liden och

-för de värden som livet har anförtrott oss att förvalta:

Vi hyllar vårt land, vi hedrar vår blå-gula fana

Hurra x 4

 

Tack

 



Förtjänstutmärkelser